Kategorier
Review Utrustning

Review | Hilleberg Soulo

Under två års tid har jag använt Hilleberg Soulo: Året runt, varmt som kallt. Det är det tält jag nästan alltid packar då jag ska ut själv på tur, oavsett om det är på vandring, paddling eller skidor. Det är mitt favorittält som används flitigt. Soulo betyder “ö” på samiska.

Kravbild

När jag skaffade mitt Hilleberg Soulo var det ett par punkter som stod på kravlistan.

  • Enmanstält
  • Självstagande
  • Absid
  • Åretrunt
  • För paddling i första hand
  • Vintertältning i andra hand
  • Kompakt och någorlunda lätt

Fakta

Soulo är lätt att sätta upp i stort sett var som helst. Det är mycket starkt men ändå lätt och därför idealiskt för praktiskt taget all användning. Under tältets utvecklingsperiod ansåg våra testare att det var perfekt för de flesta turer. Alpinister och expeditioner väljer Soulo för låg vikt i kombination med hög styrka, vilket även uppskattas vintertältare. Turcyklister, motorcykelåkare och kanotpaddlare gillar Soulo för dess fristående egenskaper och kompakta packformat. Långtursvandrare, ryggsäcksturister och helgcampare attraheras av den låga vikten och den integrerade absiden, medan vinteranvändare och alpinklättrare uppskattar förmågan att klara snöbelastning. Långa personer blir glatt överraskade över den generösa ligglängden, och alla uppskattar tältets rymd.

– Hilleberg
  • Nettovikt: 2,0 kg
  • Bruttovikt: 2,4 kg
  • Yttertältsväv: Kerlon 1200
  • Stänger: 9 mm (2 x 344, 1 x 285 cm)
  • Markpinnar: 12 V-peg
  • Färger: Grön, Röd eller Sand

“Nettovikt” avser ytter- och innertält samt stänger. “Bruttovikt” är tältet packat med allt som ingår.

Användning

Hilleberg gör instruktionsfilmer för sina tält. De brukar finnas på svenska, engelska och tyska.

Hillebergs instruktionsfilm för Soulo

Plus

  • Välkonstruerat och -sytt. Klassisk Hilleberg-känsla i allt.
  • Tältet är kompakt och markbilden är liten. Det är lätt att hitta platser att slå upp tältet på.
  • Tältet är väldigt lätt att sätta upp och plocka ner.
  • Takrännan på takpannan är en tjusig detalj. Den gör att det inte droppar från takpannan och in i absiden då man öppnar dörren.
  • När man ställer upp tältet med markpinnar/stenar så står det bombsäkert. Det känns som ett väldigt tryggt tält om vädret skulle sätta den sidan till.
  • Lagom innerutrymmen för vår/sommar/höst och en person.
  • Bra innerhöjd i tältet.
  • Bra ventilation. Men inget magiskt.
  • Man får plats i tältet med liggunderlag som är Long och Wide.

Minus

  • Det är ett litet tält. Att kalla det minimalistiskt är inte rätt. Men innerutrymmena och absiden är begränsade. Vår, sommar och höst funkar det jättebra. På vintern med mycket utrustning och bylsiga kläder så kan man få tänka till.
  • För att tältet ska stå prydligt så krävs fyra markpinnar eller stenar. Det är inte lika spänstigt i konstruktionen som Staika. Staika står prydligt utan nån form av stöd från staglinor. Jag har skaffat 10mm stänger till mitt Soulo och då behöver jag inga staglinor, utom då det blåser.
  • Innertältet är asymmetriskt och tanken är att man ska ligga åt ett håll (det går dock att ligga åt bägge hållen).
  • Det finns bara fickor i innertältet i huvudändan.
  • Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på regnskyddet då jag har haft dörren öppen (se bild nedan).

Sammanfattning och betyg

Är väldigt nöjd med mitt Hilleberg Soulo, även om det finns saker som jag kunde önska mig mer av. Med 10mm stänger och footprint väger mitt Soulo 2,7kg.

Mest av allt hade det varit intressant att se en Black Label version av tältet: Aning större tält, symmetriskt, innerfickor vid bägge ändarna och med grövre bågar. Två saker jag är ute efter:

  1. Skapa lite mer utrymme i tältet för vinterturer. På vintern har man mer kläder och skrymmande utrustning. Och dessutom tillbringar man mer tid i tältet än på sommaren.
  2. Göra tältet lika stadigt på klippor som Hilleberg Staika. Soulo är fristående men kräver markstöd för att duken och tältet ska stå prydligt (om man inte använder 10mm stänger). Staika t.ex. står snyggt helt av sig själv utan stöd.

Visst skulle detta göra tältet tyngre. Men på vintertur med pulka och på sommaren för paddling så gör inte detta så mycket.

Betyg: Starka 4 av 5 absider.

Fotografier

Ventilationen som finns under takpannan i toppen på tältet
Gott om takhöjd (jag är 178cm)
Staglina som lindas runt tältstången.
Färgkodning vid stångfickorna.
Korskonstruktionen som bidrar till tältets styrka och stabilitet
Skapligt utrymme i absiden
Takpannan fästs med smidiga krokar
Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på skyddet då jag har haft dörren öppen.
Kategorier
Fotografi Review

Review | Panasonic Lumix LX15

1992 skaffade jag min första kamera, en analog systemkamera från Canon. Sen dess har jag bara använt Canon-kameror: Analoga, digitala, system och pocket. Så när jag valde en Panasonic Lumix LX15, i slutet på 2018, som min nya digitala kompakt så var det med viss nervositet.

Fakta

Mått: 105.5 x 60 x 42 mm
Vikt: 310 g med batteri och minneskort
Sensor: 1-type High Sensitivity MOS Sensor / 20.9 MP
Optik: Leica DC Vario-Summilux / f 1.4 – 2.8 / 9 Diaphragm Blades. 24-72 mm zoom.

Fakta på Panasonics hemsida.

Kravbild

Jag hade en enkel kravbild på min nya kompaktkamera: Tänkt för foto ej video, bra på stillbild/skaplig på bildserier, raw-format på bilderna, bra bildkvalitet, smidig, lätt att ställa in bländare/ISO/exponeringskompensation, vinklingsbar skärm, app för att styra kameran och relativt billig.

Uppsättning av kameran

Jag använder min Lumix mest för att fota stillbild. Allt som oftast med bländarautomatik. 99% av mitt fotograferande sker på det sättet.

Bländare: Det finns en fysisik ring på optiken där man ställer in bländaren. Skön old school känsla.
Exponeringskompensation: Man kan programmera en vridbar ring på optiken. Där har jag placerat exponeringskompensationen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska exponeringen.
ISO-inställning: Man kan programmera en ratt vid höger tumme. Där har jag placerat ISO-inställningen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska ISO.
Lagring av bilder: Jag har ställt in kameran på neutral bildåtergivning och jag sparar både RAW och JPG. RAW för efterbearbetning i Adobe Lightroom och JPG för att lyfta över till telefonen.
Wlan: Man kan programmera Fn-knappar på baksidan av kameran. Där har jag placerat av/på av wlan i kameran. Då är det lätt att koppla samman kameran med mobiltelefonen.

Plus
  • Väldigt lättarbetad kamera då man ställt in knappar och reglage som man vill ha dem själv.
  • Bra bildkvalitet. Raw-bilderna är lättarbetad och sticker inte i färg åt nått håll. Jpeg bilderna är lite mjuka.
  • Smidigt format. Passar lätt i jackor och benfickor.
  • Ljusstark optik.
  • Relativt snabb.
  • Helt okey zoom-omfång.
  • Känns gediget byggd.
  • Har en liten nödblixt.
  • Klart prisvärd (just över 4000 sek).
  • Touchskärm där man bl.a. kan markera var man vill ha fokus i bilden.
  • Kul att kunna styra kameran via wlan. Och kopplingen når förvånansvärt långt.
Minus
  • Halvdan batteritid. Den duger ok men det är bra att ha ett extra batteri med sig.
  • Lite liten internbuffer för bildtagning i serier. Den hade gärna fått vara dubbelt så stor.
  • Mobilappen är sådär: förstår inte varför kameratillverkare inte kan göra en snygg, enkel och användarvänlig mobilapp. Appen funkar men man kunde ha jobbat med enkelheten. Den är lite plottrig och ingenjörsmässig.
  • Hade varit schysst med en blixtsko för extern blixt.
  • Plottriga menyer på touch-skärmen. Jag använder dem så lite som möjligt.
Sammanfattning och betyg

Är väldigt nöjd med kameran. Saknade helt fog för oron då jag beställde kameran. Skulle jag beställa en ny systemkamera, och inte hade Canon-optik sedan tidigare, då skulle jag nog faktiskt ta en kik på Panasonics systemkameror oxå.

Betyg: 4 av 5 bländarringar.

Kategorier
Review Utrustning

Review | Klättermusen Ratatosk

Det finns saker som man bara innerst inne vet att man önskar sig. Länge önskade jag mig en Klättermusen Ratatosk. Väntade onödigt länge innan jag köpte en. Minns inte vilket år jag köpte den, har haft den länge. Använder ryggsäcken både i vardagen och på miniäventyr med lätt packning: Är väldigt nöjd!

Klättermusen Ratatosk är en klassiker i Klättermusens sortiment. Vet inte hur länge den funnits. Den har funnits i ett par olika utföranden. Min ryggsäck har ett utseende och på Klättermusens hemsida går det att köpa den i två andra nyare utseenden. Den senaste kallas Ratatosk 3.0. På Utsidan.se finns det elva stycken recesioner av Ratatosk, den äldsta så gammal som 17 år.

Ber om ursäkt för att ryggsäcken ser så smutsig ut på bilderna ovan och nedan. Jag har inga stänkskärmar på min mountainbike och på vårkanten blir allt sprutlackerat av blötsmuts. På bilden nedan av ryggsidan på säcken så syns det tydliga blötfläckar, det är inte svett: Ryggsäcken låg i den blöta majsnön innan jag tog bilderna.

Utförande

Ryggsäcken i sig är egentligen väldigt enkel. Det är en en tub på 30 liter, med avsmalnad nederdel. Den har en rullöppning med knäppen på sidan för låsningen.

Invändigt har säcken en ficka med plats för en telefon eller plånbok, eller andra föremål med liknande storlek.

På toppen av säcken finns det en korda som man kan spänna fast saker med. Jag brukar ha en jacka eller cykellås där. På sidorna och utsidan av säcken finns öglor/fästen för att kunna sätta fast saker. Där brukar jag remma fast till exempel liggunderlag.

Axelremmar är föredömligt utformade. De är ordentligt vadderade och relativt stumma. Det i kombination med bröstremmen gör att man kan lasta tungt utan att det känns belastande på axlarna.

Det finns även ett enkelt höftbältet till säcken. Det tog jag bort på studs då jag skaffade säcken. Det gör ingen nytta och enligt mig kunde de ha utelämnat midjebältet helt.

Materialet är i huvudsak återvunnen polyamid.

Plus
  • Enkel och “pang-på-rak” design
  • Kvaliteten
  • Robustheten
  • Lätt att packa
  • Sitter skönt
  • Axelremmarna och bröstbandet utformning
  • Lätt att spänna fast saker på ovan- och utsidan av säcken
  • Återvunnet material
Minus
  • Säcken ligger något tätt mot ryggen. Trots mesh så kan det bli lite svettigt.
  • Höftbältet, som man kan ta bort, är helt onödigt. Höftbältet skulle de ha utelämnat i konstruktionen.
Betyg

Jag tycker så mycket om min Ratatosk så den kan inte få annat än toppbetyget 5 av 5 möjliga. Skulle jag lyckas slita ut ryggsäcken skulle jag inte tveka en sekund att köpa en ny, på studs.

Galleri
Kategorier
Paddling Review Utrustning

Review | VKV Seagull Elite Fischer Edition

Ett varningens finger till känsliga läsare: Detta är ett långt inlägg om VKV Elite FE. Och det innehåller positiva ordalag. Det innehåller även en del tydliga tyckanden om kajaker. Inget ont menat 🙂

Min paddelbakgrund

Tänker att det är bra att börja med en kort bakgrund om mig själv som paddlare för att sätta min tankar i relation.

Jag har paddlat sen slutet av 90-talet. Paddlade havskajak och turade i en fem till tio år. Sedan började jag motionspaddla och tävla. Har tävlat på motionsnivå på slätvatten, i kanotmaraton och i surfski. Mitt personbästa på 5000m är 21:47 och på 10000m är 44:11.

Många turpaddlare väljer kajaker med klassiska epitet: Uppnosiga i ändarna, små sittbrunnar, bredden på mitten och skedda. Jag har aldrig förstått det. Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag inte förstått det. Jag gillar kajaker som är byggda för aktiv paddling med racinglik teknik och med bra fotstöd och roder.

Denna VKV Seagull Elite är min tredje “Mås”. Har tidigare har en Offshore och en Elite, bägge i glasfiber.

Jag är 178 cm lång och väger 78 kg.

Om VKV Elite

1992 tillkom “Seagull Elite” (Måsen). Den är Ingvar Ankerviks version av den optimala långfärds-kajaken. Det bästa från den arktiska och nordiska kajaken i symbios med mycket stor erfarenhet av tävlingskajaker. En design lika tidlös som de vatten den skall färdas i. Seagull Elite är Ingvars önskekajak.

Längd: 530 cm
Bredd: 60 cm
Vattenlinjebredd: 50 cm
Maxlast: 160 kg
Flyttankar: 250 liter
Sittbrunn: 96 x 42 cm

Bygget

Vad kan säga om bygget annat att det är absolut förstklassiskt. Snyggt och prydligt! Har svårt att hitta något som är mindre bra. Skillnaden mellan Fischer Edition och standard VKV är bland annat mängden fästpunkter på däck. Uppskattar antalet kordor och fästpunkter som finns på Fischer-varianten.

Det som många nog funderar över är luckorna med alla dess vred. Håller det tätt? Är det inte jobbigt med vreden? Jag har aldrig haft bekymmer med luckorna. De är täta och man vänjer sig vid vreden. Det man behöver tänka på bara är att vara snäll med tätningslisten. Den känns lite ömtålig, men vårdar man den ömt så är det inga problem alls.

Lucka med vred. Observera tätningslisten på luckan.

Ska jag säga något som jag funderar kring om bygget, så ska det möjligtvis vara fotstödet. Inställningsmekanismen känns en aning “överingenjörad”. Jag hade gärna sett ett enklare lösning för att reglera fotstödet i längsled. Åtminstone för egen del: Jag ställer in stödet rätt och sen sitter det där, det behöver inte vara superduperenkelt att flytta stödet. Hellre en kosntruktion som känns riktigt robust och tål stryk.

Fotstödet med en prydlig liten matta för hälarna

Bakom sittbrunnen har VKV ett genomgående rör för stabilisatorer och självräddningslösningar. Jag beställde min VKV Elite FE utan det. Har aldrig använt röret på någon tidigare VKV och tycker att röret är i vägen för packning.

Uppträdande

VKV Elite är en högvolymskajak. Mig passar den utmärkt men jag kan tänka mig att mindre paddlare uppfattar henne som aningen stor, särskilt tom.

Elite:n har ett rykte om sig att vara rank. Jag tycker inte det det. Särskilt när hon turpackas med tält, vatten och andra tunga grejer så är hon lugn i vattnet. Vill man ha lite extra stabilitet och marginal för rejält stökiga dagar; Ja då kan man beställa en lägre specialsits från VKV. Jag använder själv en sådan för att kunna vaddera upp sitsen ordentligt utan att tulla på marginalerna.

Styrning är bra. Rodret har ett robust och bra grepp. I riktigt stora surfar kan rodret tappa greppet men då är det bara underliggande roder (som på surfskis) som gör jobbet. Surf med VKV Elite är riktigt roligt.

Många säger att Elite:n är en snabb kajak. Tom tycker jag hon är lättdriven i måttliga farter, utan att vara ett fartmonster. I lastat skick däremot går hon nästan lika fort. Det är farterna i lastat skick som sticker ut och glänser.

Kajaken är generellt sett torr i gången. Sittbrunnen är hög och ofta paddlar jag med ett halvöppet kapell. Det är bara vid fullastad kajak och god motsjö eller sned motsjö som det kan bli blött.

Halvöppet kapell

Att packa Elite:n är lätt. Den har stora luckor och rejält med volym. Man kan med fördel packa henne lite framtung. Jag tycker i alla fall hon går bättre så.

Ofta när jag paddlar kajaken tänker jag att hon beter sig lite som är klassiskt skärgårdskryssare. Värdigt och i samklang med vattnet.

Ergonomi

Det märks att VKV har ett arv inom kanotracing: Skålad sits, stor sittbrunnsöppning, schysst pedalställ och gott om utrymme för kroppsrotation och benarbete. Riktigt bra!

En sittbrunn anpassad för paddling

En sak som jag skulle önska är att hon var lite smalare vid paddelisättet, så man kan komma närmare mittlinjen med paddeln. Säkert inte en enkel sak att lösa. Men det hade varit intressant att se om det gick att få till några urtag i däckslinjen för att bättra detta.

Betyg

Jag måste ta till en tiogradig skala för att ge betyg. Det är inte full pott men att ge en “fyra” känns för lågt. Betyget för VKV Seagull Elite blir 9 av 10. Jag ser faktiskt inte någon annan havskajak på marknaden idag som jag hellre har.

Länkar

Vituddens Kanotvarv >>
Kajakspecialisten >>
Bildgalleri >>